Linda Andersson

Kvällen blev inte riktigt som man tänkt sig. Blev varken upplockning av Marty eller nåt bollsparkande. Kvinnan var sjuk och planen var lik en bandyplan, snorhal. Så det blev till att köra löpning för oss 9 tappra som var där. Jogging och sen intervaller. Rätt kul faktiskt.

På idrottspsykologin idag lärde vi oss att vi människor gnäller en jävla massa. Tex "åhh vad mitt jobb är tråkigt" 30 år senare säger samma person som är kvar på samma jobb. "åhh vad mitt jobb är tråkigt".  Det är faktiskt allt för tragiskt. Varför inte göra nåt åt saken redan första gången man säger att sitt jobb är tråkigt? Sen finns det ju massa andra saker som vi homo sapiens gnäller om tex vädret (som om vi kan påverka det), det man gjorde igår (har redan hänt så går inte att förändra, move on!) mm. Som sagt move on, o ta itu med framtiden istället. Se till att du mår bra och trivs med ditt liv.  Njut  och se fram emot det liv och de händelser som väntar. Var inte sur. Visa tacksamhet. Var givmild. Ta hand om dina medmänniskor. Var omtänksam. Erbjud din plats när en äldre person stiger på bussen. Ljug inte. Snacka inte skit om folk. Var trogen. Skratta och le.

Tänk om alla människor kunde ha dessa egenskaper och tänka så här? Vad enkelt allt skulle vara då och framför allt vad glada och positiva alla skulle vara. Men det är ju ingen som är så "perfekt". Man sårar folk och man blir sårad. Men jag tror att  nästan allt ( mord, våldtäkt och andra hemska brott som skadar en annan människa räknas självfallet bort) tillslut går att förlåta till stor del. Man tjänar inget på att gå runt och tycka illa om någon eller baktala någon. Självfallet behöver man inte älska personen mest av alla i hela världen. Det är att överdriva till stor grad. Men aa, hur ska jag förklara mig nu då. Förstår någon?

Tiden läker alla sår.  Det är min filosofi.