Linda Andersson

Det är helt sjukt vad fort tiden går. Känns om om att det var nyss man började 2:an, men det är ju liksom ett halv år sen. Vart tar tiden vägen. Det känns inte riktigt som om att man hinner med allt man vill. Känner mig på något konstigt sätt inte riktigt tillfredställd lr hur man nu ska säga det. Det händer aldrig nått nytt utan det känns som om att allt som händer är dåliga repriser som spelas om och om igen. Troligen så är det väl som så att jag har för höga krav på allt men just nu känns allt bara så segt o trist. O det konstiga är att jag har underbara vänner, familj o pojkvän men ändå är happinessfeelingen hos mig rätt låg, strange! Kanske är det könshormonerna som spökar... ;-P


Förresten så saknar jag Maija hur mycket som helst <3 KOM HEM!